Farbror Nikos café & galleri hette ursprungligen Glasbruket Café och fick sitt namn efter gatan mittemot som kan nås från exempelvis en brant ramp vid Sjöfartshotellet och en trappa. I mitten av 1600-talet hade Melker Jung ett glasbruk här innan det flyttades till Finland.
Dihlströmska huset
Det stora gula huset närmare Renstiernas gata, det s.k. Dihlströmska huset, var först en klädfabrik och blev på 1800-talet en inrättning för arbetsdömda brottslingar och avstjälpningsplats för fattiga, psykiskt sjuka, alkoholister och föräldralösa barn. Barnen blev adopterade eller utbjudna på auktioner.
Istället för 200 personer trängdes där 414 personer år 1863. När Katarinavägen byggdes kapades en stor del av huset. Idag har konstnärer sina ateljéer här.
Italienska invandrare
Hela gatan var länge fattigkvarter med många italienska invandrare, som arbetade som kringvandrande musiker, djurtämjare eller positivhalare. ”Lilla Italien” kallades den. Pietro Ciprian, som 1917 öppnade stans första glasstånd, bodde här.